Apple

ibland så blir jag väldigt förvånad och näst intill chockad.
it takes two to tango. ändå hör och ser jag allt för ofta vänner, mammor, folk med barn som inte sammarbetar. inte alls.

om man bor i samboförhållande med barnets mamma/pappa så trodde jag att båda hade betsämt att man ville ha barn. men bestämde då den ena parten att den som är "ledig" för att ta hand om barnet, skall göra allt själv??
skall den som är ledig, behöva BE den andra parten om div saker??
typ rasta hunden, byta en blöja, göra mat eller någon annan sak som behöver göras.

hade vårt sätt att leva på sett ut på ett sådant vis så hade jag krävt en förändring.
men jag tror att de är ett ganska vanligt fenomen. att liksom pappan är pappa när det passar herren. betyder det att han glömmer barnet? eller betyder det att han fullständigt skiter i att barnets mamma faktiskt också är en människa som ibland behöver sova, behöver vara för sig själv, behöver känna en vilja från pappan där han faktiskt visar att han också älskar sitt barn och inte minst barnets mamma.
Om det nu påstås!

med detta menar jag verkligen inte att alla är så här. men det förekommer alltför ofta.